Jag sitter i detta rum. Hör hur vattnet från den lilla vattenfontänen ute på min alldeles egna terrass droppar ned och skapar ett ljud, så ljuvligt, så fridfullt. Jag tittar mig omkring i rummet som för fem dagar om inte mer är mitt. Mitt egna. Det vackraste rummet jag någonsin har haft och troligtvis sett. Skulle utan tvekan kunna tillägna vistelsen vi har här i detta krypin, men öppnar man rumsdörren så träder man in i ett ännu större paradis. Ett paradis som får en att häpna, känna sig mållös och i extas. Som får en att vilja skratta och gråta på samma gång. Kan verkligen ett hus vara så underbart, så drömlikt, så harmoniskt och så jävla snyggt så att man inte vet vad man ska ta sig till? Så genomtänkt, så inspirerande, så flott och så PERFEKT?
Ord kan inte beskriva det jag upplever nu, det måste upplevas. Vi snackar om en nivå above allt man kan tänka sig. Jag, mamma och pappa befinner oss nu i Wanaka efter en mycket härlig vistelse i Queenstown där det blev stadsstrosande, lyckad shopping, restauranger, en första pubrunda med pärona (klackarna upp i TAKET), gondolatrip upp till ett av Queenstowns mäktiga berg som jag tidigare hoppat bungy ifrån och allmänt unnande. Igår var det dags att ’hit the road igen’ och det blev en riktig rivstart. Pappa bakom ett styre i en campervan som liknar en lastbil = inte det mest stabila man kan tänka sig. Det har trots allt gått som smort hittills men igår inträffade första tabben, pappa backade ut från en parkering och plötsligt började folk skrika till från caféet bredvid. Ett crunchigt ljud hördes inifrån bilen och det kunde ju trots allt inte båda gott. Vår monstertruck hade visst backat in i en personbil och mosat dess ena baklyse samt bildat ett risigt rivmärke på bilens silvriga färg. Just innan incidenten inträffade hade pappa skämtat med en kärring som parkerade in bredvid oss och frågade om vi trodde det var ok att hon ställde sig där. Pappa: “Yes sure, but your car might not look the same when you come back!” Tanten gav en orolig blick som respons och pappas skämt hade uppenbarligen inte gått hem. I samma veva backar pappa nöjt och mosar en bil. Hjälp, hon måste ju ha trott att pappa var helt seriöst. Att vi var en helgalen familj. Som tur är betalar bilkompaniet för allt så vi kan alltså fortsätta i samma takt, krascha bilar och inte betala ett enda öre. Se upp i backarna.
Igår anlände vi i alla fall till Wanaka, lite norr om Queenstown, för att besöka en vän som pappa har här. Vi visste att han hade ett otroligt vackert och unikt hus som han hade byggt med egna händer ihop med andras hjälp. Men, aldrig kunde vi drömma om något sådant som jag nu sitter i, inte jag i alla fall. Michael bor i en liten stuga och har sedan detta flotta boende precis ovanför som han hyr ut till folk som vill. Och det är i detta hus som vi bor i nu, helt själva. Och det är fantastiskt. Rena rama lyxen. Varje litet hörn och varje smådetalj är så genomtänkt. Färgkombinationerna, olika trädsorter som virke och underbar design. Svårsmält men samtidigt så lättsmält. Redan så hemtrevligt, så hemmastatt. Vi har under de senaste veckorna bott i en campervan, en yta mindre än mitt rum i Sverige. Från att inte ha träffat varandra på över fem månader till att bo så tätt ihop, otroligt mysigt och uppskattat men samtidigt ganska påfrestande som ni kan förstå. Och så kom vi hit, egna rum och en sådan upplevelse. I vardagsrummet finns det swimmingpool, dock kall eftersom värmepumpen i den är trasig, över den öppna brasan finns en äkta pizzaugn och utomhus på terrassen med en utsikt över de dramatiska bergen och sjön finns ett varmt bubbelbad där jag ska sitta ikväll, gazza och titta upp i den vackra himlen.
Om du någon gång vill resa till Nya Zeeland med mig, tro mig, jag har kontakterna. Imorgon ska jag gå runt och ta kort som en riktig paparzzi så att även ni får ett litet smakprov. En liten aptitretare. Men något är det som inte stämmer med blogspots bilduppladdning nuförtiden, eller kanske är det pappas minidator. Något fuffens är det tyvärr, därav kan jag inte lova några bilder på ett tag. Nu väntar ett bad i hotspringen efter en lång vacker sommardag. LYXBRUDEN!
söndag 17 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbara Julia!
SvaraRaderaJag riktigt känner hur häftigt detta med eget rum och det fantastiska huset påverkar dej...
Det låter såååå skönt.
Jag skrattar som en galning när du berättar om bilincidenten...
Idag har jag kört Jahmi till tåget.
Ååhh vad fin han såg ut när han for iväg.
Hälsa din mor & far
KRAM
(ditt julkort var väldigt uppskattat)
Åhh julia..vad underbart!
SvaraRaderaJag sitter ich drömmer mig bort och önskar att jag hade pengar så att jag skulle kunna sätta mig på ett privat-jet som flög mig direkt till dig om bara för en dag! Saknar dig.
Huset låter hur fridfullt och underbart som helst. älskar dig! Hälsa tim & nina!
många kramar o pussar från Mirja w
åh, vad fint det låter! :) jag är aaavundsjuk.
SvaraRaderaVilken fantastisk beskrivning o ditt skrivande utvecklas for varje gang jag laser, det ar som sagt ett noje att lasa din blog. Halsa dina parents fron mig att jag tanker pa dom o saknar er alla! Kram Sushma
SvaraRadera