Week-end med japanen

Kaz har sorgligt nog åkt tillbaka till Dunedin. Det blev en kort visit men ack så givande och underbar. Att tillbringa sin födelsedag tillsammans med någon man tycker om på djupet var välbehövligt och riktigt uppfriskande. Det kändes ungefär som att ta en pause från allt, ni vet nya människor, intryck och allt det där. Så härligt att bara få kunna luta sig tillbaka lite. Kaz= levande present, plus att jag fick en snygg t-shirt och bjuden på middag av honom. Vår vänskap är verkligen något unikt och jag kan nog påstå att han är det mest intressanta relationsbandet jag har. Sorry mina älskade värmlandstjejer, ni har blivit kickade. Skojar, ni vet hur mycket jag älskar er <3

Igår fick jag ta ledigt från skolan, inga som helst problem. Vi spenderade förmiddagen på Te Papa, Nya Zeelands nationalmuseum och bilder från det ser ni ovan. Det passade utmärkt eftersom vädret var riktigt ruggigt. När det blåser i Wellington så BLÅSER det verkligen. Den här staden är som en ständigt pågående tornado som tar vilopauser då och då. Och vid sådana dagar och då solen är framme så är det max perry. Vi strosade runt i affärer och jag köpte två cd-skivor, Fat Freddy's drop som är härligt svängig Nya Zeeländsk reggae och som spelar här i Wellington i helgen men som tyvärr är fullbokat, och MGMT som just nu går på repeat i lurarna. Jag köpte mig även en finkavaj, ett ganska vågat köp måste jag ändå påstå men det känns kul att ha något lite extra, utöver det vanliga. Och det är väl det man ska lägga födelsedagspengar på?

I måndags anlände det en ny person i huset, en sextonårig Linda från China. Bara så ni vet, asiater skaffar sig nya namn när de kommer hit till NZ så att det ska bli lite simplare för oss med "normala namn" att komma ihåg. Ännu en ny värdsyster alltså. Något anmärkningsbart med henne är att hon inte tycker om ris. Hör och häpna, en chines som inte äter typ nationalrätten? Jag trodde China och ris hade samma koppling som en moder och dotter har.