It's the small things that matters

Ikväll har jag sett på P.S I love you. Jag har sett den en gång förut och jag kommer ihåg att den då fick mina ögon att fyllas av tårar. Men inte av så här många. Efter fem minuter brast det för mig. Jag kände liksom hur saltvattnet började bunkra upp sig i mina ögon och hur droppe efter droppe fälldes ned längst mina kinder.

All I know is, if you don't figure out this something, you'll just stay ordinary, and it doesn't matter if its a work of art or a taco, or a pair of socks. Just create something new, and there it is, and it's you, out in the world, out side of you and you can look at it, or hear it, or read it, or feel it... and you know a little more about... you. A little bit more than anyone else does.

Tiden här i Nya Zeeland är så magisk för mig. Att behöva intala mig själv att den här tiden är verklighet får mig så ofta att rysa. Att få uppleva så underbara stunder får mig att le. Att få skapa så vackra minnen får mitt hjärta att banka ännu lite hårdare. Det är jag, ute i världen. Nya Zeeland är mitt something. Det som har fått mig att lära känna mig själv så mycket mer. Mer än vad någon annan gör.

Våga ta nya steg här i livet, du har ingenting att förlora, bara att lära. Det behöver inte vara något stort. I mitt fall var det det, det som krävdes för att få min levnadsglöd att börja brinna. Men det kanske inte är det som krävs för att få dig att vilja leva livet ännu lite mer. Känna hur varje dag är en gåva. Varje andetag är styrka. Huvudsaken är att finna något. Det är varje liten småsak som räknas, kom ihåg det. Imorgon väntar Fat Freddy's Drops rytmer på mig. Då blir det skankin', groovin' och sing along bland Wellingtons reggaedudes och partyglada ungdomar. Fredag vare här!