Livet är så sjukt konstigt. Det som nu är min vardag kommer snart att vara det som existerar, eller snarare existerade på andra sidan jordklotet. De människor som jag nu dagligen umgås med kommer då att vara dom som jag tvingas att sakna. Ett helt nytt kapitel väntar på mig. En drastisk förändring står bakom knuten och den behöver jag vara mentalt förberedd på. För om två veckor står jag där på flygplatsen, kliver in i ett flygplan med tusen tankar i huvudet och känner hur jag plötsligt lyfter den marken som jag under ett år har levt på. Ofattbart. Det är galet vad man kan göra här i livet.
Flygresan kommer att vara en konstig mellanperiod mellan mina två liv. Två dygn då jag kan tänka på vad jag egentligen har varit med om, kanske smälta in en liten bit av det och förbereda mig på det som komma skall. Två dygn av förvirran och känslorus. Smärta och glädje. Jag befinner mig då mittemellan. Jag kan inte förstå, att det är så nära. Att dagarna bara passerar. Att jag om fjorton dagar har resväskan ihoppackad.
Och nu rinner tårarna ned från mina kinder. Jag kan inget annat än att låta dem få forsa ned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar