Cirkus

Ikväll har jag varit på Cirkus för första gången på allt för länge. Det var inte vilken cirkus som helst. Inte en sådan med importerade elefanter från Afrika, kidnappade från djungeln som ett fåtal från publiken efteråt får äran att rida och ta kort på. Här snackas det självaste SVENSKA Cirkus Cikör som är ute på turné och som för tillfället är på besök i Wellington. Självklart var jag där för att beundra och stötta mitt älskade hemland. Det var grymt. Att vara på jordens ände men att få slukas in i Sveriges värld för en stund. Att sitta och smygskratta för sig själv för att man vet att man är en av de få som faktiskt förstår språket som då och då talas på scenen. Edit min nya vän från Sverige som kom till NZ förra veckan fick två gratisbiljetter eftersom hennes värdpappa arbetar på stället där föreställningen ägde rum. Därmed slapp jag undan att betala 200 kr+. Hur lyxigt är inte det på en skala? Showen var underbar, en härlig mix av humor, akrobatik, jonglering, musik, vackra scener och passande ljus. Ord som bajs och kiss, olika svordomar och många lättsamma sköna skämt på svenska kryddade självklart upp tillvaron extra mycket. En djup och ganska flummig cirkus, otroligt professionell och underhållande. Jag satt i publiken som en stolt svenne. I cirka två timmar fick jag slukas in i en drömvärld och bara få iakta. Få sitta i häpnad. Få uppleva den skumma känslan av att ha så många svenskar vid ens sida helt plötsligt. Att känna den kicken av att vara så långt hemifrån men att samtidigt få bli påmind.