Plånkan är på rymmen

Jag är så jävla körd. KÖRD. Och PUCKAD. Och DEPPIG. Kunde det inte ha varit min kamera istället? Ipod? Mobbe? Det hade vart lite mindre ångestladdat då. Lite mer shit happens men livet rullar vidare. Men det här känns fruktansvärt. Jag vill nästan inte ens säga vad som har hänt för jag skäms. Vill inte erkänna eller inse att det är sant. Men i en svår situation som denna så behöver jag trots allt moraliskt stöd och att släppa på katastrofen lite kanske gör det hela lite lättare. För just nu är det något som betynger mig. Håll i er, här kommer det. Jag har tappat min plånbok. I den finns (eller fanns) mitt visakort (som i alla fall är spärrat men som jag inte vet om jag fortfarande har pengar på eller ej), mitt ID, alla mina andra kort, cash och sist men inte minst, mitt PASS.

Måste djupandas lite, får nästan magsår. Jag vet att det inte är smart att gå med passet i plånkan, men nu på senaste har jag behövt det lite då och då och då har det bara blivit så. Plus att min plånbok är fet så den har aldrig lyckats försvinna, förutom nu. Helt otippat och utan någon aning om hur. Igår kväll var jag hos Alice och när jag skulle hem satt vi vid busshållsplatsen ett tag. Jag tog då ut lite saker från väskan men har inget minne av att jag rörde plånkan. Bussen kom så plötsligt och det var svart ute och jag tittade mig inte riktigt omkring innan jag klev på. Kanske var det där jag tappade den, i en liten ensam busskur. För att sedan bli upplockad av en ganster. En gangster som kommer att sälja mitt pass på den svarta marknaden för asigt mycket pengar och som alla kommer att lägga feta bud på. Som kommer att tjäna pengar pågrund av mig. Eller kanske inte.

Kanske fick en gammal dam syn på den tigigt imorse när fåglarna kvittrade ljuvligt. Kanske tog hon en prommis till polisstationen som förhoppningsvis kommer att ringa upp mig inom kort med oerhört lättande nyheter. Kanske inte.

Jag har försökt att ringa mamma och pappa hundratals gånger men eftersom dom nu är på resande fot påväg hem till Sverige efter att ha glassat i Australien ett bra tag så har de inte svarat. Jag känner mig handikappad. Det känns piss. Där har ni mina uppiggande uppdates, och hur mår du?