Små svenska doser

När jag under förra vecka knallade på gatan passerade jag två människor som talade teckenspråk med varandra. Det såg så fint ut, att låta tystnaden få tala. Jag blev nästan blödig faktiskt och kände så starkt att jag också skulle vilja lära mig att kommunicera genom att använda armar, händer fingrar, fingertoppar, ansikte och tokiga grimaser. Utan ord.

Jag bakade sockerkaka igår. Det blev utan tvivel en succé, en smaksensation! Fy fan vad gott det var. Och vad ljuvligt det luktade i köket, förutom då det osade som bara den eftersom jag hade satt ugnen på fel funktion. Pimpade upp degen med apelsin och mörkchoklad, så vips hade jag lyckats att krydda upp en kaka som annars brukar vara så törr. Jag har samlingsklass en gång i veckan i skolan där vi turas om att ta med ett bakverk och idag var det min tur. Kalas för hela slanten.

Med nittio procent säkerhet hörde jag Dektektivbyrån på radion idag när jag var inne i en affär. VÄRMLAND <3

Förresten så är jag inte den enda svennen i skolan längre, igår tillkom en andra! Kul! Det var sjukt förvirrande för mig att kunna prata svenska i en miljö som jag alltid har pratat engelska i. Svengelskan börjar ta vid. Det är märkligt det där med att världen inte känns så stor längre när man ibland kommer i kontakt med människor från samma ursprung. Sådana som har växt upp i Basehunter-land som jag en gång fick höra att jag kom ifrån. Hilarious. Sverige, det är det vi är kända för här, Blonda brudar och en fjolla till sångare som får hela NZ på partyhumör.