Hade bästa tjejkvällen i torsdags. Hemma hos Danas mormor, det är där det händer jao! Dana husvaktar ibland och då är huset vårt. Dana, Roxanne, Alice, svenne Edit och svenne jag trollade bort kvällen genom kortspel, skvaller, musik, allsång, foto session, dans och en massa skratt och tjohej. Jag lärde ut
Funky Chicken,
telefondansen och även
Klia gud i arslet för er som känner er bekanta med dessa partymoves och Edit visade vad Kiruna går för vad det gäller
The ice drill dance och
The Christmas tree dance. Sverige har många partydängor att bjuda på kan jag lova, det finns mycket i förrådet att plocka fram. Vi alla visade vart skåpet skulle stå och höll i gång tills timmarna passerade midnatt och då det inte fanns något annat än läggdags kvar som gällde. En mycket lyckad kväll, en sådan som man verkligen borde styra upp oftare här i livet. Ni vet ju själva, förfester med bara tjejerna är ändå det ultimata, tjejtrams, fnitter, känsloprat, tårar och en massa stölligheter, ja, det är väl så det brukar se ut? Oslagbart. Man vill liksom aldrig lämna huset, man vill bara vara i den atmosfären hela natten lång.
Okej, vi går om femton minuter, eller nej, halvtimme säger vi, OKEJ då, en timme! Och när det väl är dags springer alla runt i panik och ba,
vart är min ena sko, min mobil är borta, men vad ska jag ha på mig nu då, mascara någon! Jag bara älskart, jag väntar på er mina kära Arvikajäntor.
Alice och Dana på botten
Alice, Edit och Roxanne kör hårt
Igår blev det ännu en partynight ihop med min Dana. Man lever bara en gång och livet är en enda stor fest vet ni. Artonårsfekke i garaget blev, mingel framför utomhusbrasan blev och jag hade en fett grymmish kvällish. Det är alltid lite extra kul att vara den enda utlänningen ibland, att liksom få vara den enda som snackar med brytning, att vara den enda som får besvara roliga frågor och att få representera utlandet på egen hand. Det är nog då jag får uppleva kiwikulturen fullt ut. Många utbytesstudenter hänger med varandra just för att det är tryggt, för att tilliten finns där och för att man går igenom samma sak. På så sätt är det så lätt att gömma sig, gå den lätta vägen. Och gör man det går man miste om en fantastisk upplevelse och känsla. Känslan av att tillhöra en ny kultur istället för att stå bredvid och aldrig riktigt satsa för att ta ett stort stadigt kliv in i den.
Jag har börjat lära henne svenska, ord såsom
Ja brorsan,
jävlar och
fan! Som utbyte försöker hon finslipa min engelska, få bort min svennebrytning som jag ofta nuförtiden får höra är amerikansk (!) och få mig att förstå mig på hur man faktiskt talar med en kiwi accent. För det är inte helt självklart, vet ni hur omöjligt det är trots att jag bott här i nio månader?
Livet glider på. Jag älskar Nya Zeeland.
Alice, Edit och Roxanne kör hårt
Igår blev det ännu en partynight ihop med min Dana. Man lever bara en gång och livet är en enda stor fest vet ni. Artonårsfekke i garaget blev, mingel framför utomhusbrasan blev och jag hade en fett grymmish kvällish. Det är alltid lite extra kul att vara den enda utlänningen ibland, att liksom få vara den enda som snackar med brytning, att vara den enda som får besvara roliga frågor och att få representera utlandet på egen hand. Det är nog då jag får uppleva kiwikulturen fullt ut. Många utbytesstudenter hänger med varandra just för att det är tryggt, för att tilliten finns där och för att man går igenom samma sak. På så sätt är det så lätt att gömma sig, gå den lätta vägen. Och gör man det går man miste om en fantastisk upplevelse och känsla. Känslan av att tillhöra en ny kultur istället för att stå bredvid och aldrig riktigt satsa för att ta ett stort stadigt kliv in i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar