French Pass

Hemkommen från den troligtvis bästa klassresan jag någonsin har varit på. Fem dagar av enbart glädje, lycka och ro i Nya Zeelands vackra landskap tillsammans med en bunt underbara människor, vad mer kan man begära? Trots att jag har varit borta i snart tio månader är känslan av att vara så långt hemifrån lika mäktig. Lika främmande men samtidigt bekant. Jag är så otroligt van vid att vara här nu men samtidigt är det så svårt att begripa att mitt liv har förändrats så drastiskt på sådan kort tid.

I söndags tidigt på morgonen fördes vi över till toppen av Sydön för att därefter bila i tre timmar till en mycket speciell och fridfull plats, French Pass. Där finns en gammal skola omringad av mäktiga berg placerad precis vid havet där ingen trafik eller hysteri syns till. Jag har varit där en gång tidigare, i somras (er vinter) då alla kiwisar hade exams och då de internationella eleverna blev erbjudna att åka iväg och glassa lite extra i solen. Det var underbart att få åka dit nu igen, återuppleva en sådan upplevelse som man annars bara får uppleva en gång i sitt liv. Nu tillsammans med min Outdoor Education klass med några av mina närmaste vänner och då fler nya värdefulla relationsband knöts.

Riktigt CAMP liv var vad det var. Ligga huller om buller på högar av madrasser bland grejer överallt, busa och sloss, lyssna på musik och chilla sig igenom dagarna med en massa skratt och övertrötthet efter alldeles för lite sömn. Strukturen försvann redan efter första dagen då grejer låg överallt och den fräscha lukten förvandlades till unkenhet. Det blev badning, kajaktur bland vilda sälar och Dounut efter en motorbåt då Edit skulle visa vad hon gick för gällande motorbåtar och var nära på att döda oss alla. Gasen i botten, jag höll på att drunkna där bak i Donuten medan folket i båten gjorde sig redo att hoppa i vattnet. För det mesta blev det att softa på den stora bryggan i höstsolen som fortfarande värmde..En natt spenderades på en ö då uppgiften var att bygga sitt eget shelter i skogen och överleva en natt i bushen. Det blev storbrasa och häng på stranden i en sovsäck för att titta upp på den skinande fullmånen och de svävande molnen som ständigt rör sig men som man ej kan röra. Baked beans exploderade i brasan och en vildsvin kom tydligen på besök under natten, ja det var en randomnatt, speciellt att vakna upp under den här presseningen som fick bli sovplatsen istället för min egna lilla håla. på den här vackra ön. Känns skumt att vara hemma igen efter att konstant ha haft människor runt om sig, en sådan där tomhet som man tvingas acceptera då något fint plötsligt tar slut. Jag har haft en underbar semestervecka mitt i skolterminen och som tur är kan man bevara vackra minnen i sitt hjärta.