Helgen

En fett skön helg har det varit. Nästan kännts som ett minilov, som att det var längesedan man var i skolan. Och så händelserik så att jag nästan har glömt bort vissa stora grejer som jag har gjort.

Till exempel som Fat Freddy's drop konserten i fredags. Ett av Nya Zeelands mest populära band som levererar oemotståndliga rytmer och känslor i mängder, med en brassektion som får hela publiken att svänga med och en het sångare med skönaste rösten som får varje tjej/kvinna att vilja jubla ännu lite mer. Och kanske dräggla. Fat Freddy's drop har varit ett av mina favoritband sedan jag kom hit till Nya Zeeland just på grund av musikens chillfaktor, texter och underbara kombination av reggae, soul, dub och techno. Lyssna och njut säger jag!
Sedan drog vi till Georgies där mitt partycrue höll hus! Det blev dans, guitar hero, rap, att hoppa på vardagsrumsbordet för att leka herren på teppan vilket resulterade i blåmärken här och där dagen efter då det gick alldeles för vilt till. Jag flög in i soffkanten och slog till mitt knä vilket inte är på topp nu, så går det när man tar lekar på fullaste allvar men det var det nästan värt. Här är några av de vänner som jag hänger mest med här på den ensamma ön ute i vilda havet. Jag skriver nästan aldrig om mina vänner som jag har här i NZ, mest bara en massa djup flum och om hur jag mår. Så det är på tiden att presentera några utav dessa nu.
Från vänster: Luc, James, Megan, Jacob, Edit och Lexi som tar fronten.
Och här är Chirag. Sötaste och skönaste kiwigangstern. Lillen i gänget.Underbara Miriam som jag varje morgon får skjuss av till skolan och som allmänt är en genomgod människa. En av de första kiwivännerna jag fick här. Min gingerfriend, ihop är vi starka. Och sköna Georgie som också får äran att bila med oss under vardagsmornarna!

Igår Lördag blev det upp med tuppen för att bli sminkad och plåtad. Lexis syster går en makeup kurs och behövde nu tre modeller till en tävling och då fick jag och Edit förfrågan + Lexi. Det tackar man inte nej till och det var hur kul som helst!


Imorse bakade jag och Edit drömmar och chokladbollar och det smakade som en dröm. Tänk vad gott det är med svenska bakverk. Imorgon ska vi bjuda runt lite på lunchrasten, Nya Zeeländarna ska få sig en utsökt kultursmaksupplevelse. Idag har jag varit hemma och tagit tag i saker som att dammsuga mitt rum, sådant jag inte har haft tid med på sistone och något jag dragit ut på allt för länge. Igår kväll innan det var dags att dra till Sara där lördagskvällen spenderades gick jag runt och handplockade lite tussar på golvet, så fräsch är jag. DE E GÖTT Å VA DAGENS UNGDOM!

It's the small things that matters

Ikväll har jag sett på P.S I love you. Jag har sett den en gång förut och jag kommer ihåg att den då fick mina ögon att fyllas av tårar. Men inte av så här många. Efter fem minuter brast det för mig. Jag kände liksom hur saltvattnet började bunkra upp sig i mina ögon och hur droppe efter droppe fälldes ned längst mina kinder.

All I know is, if you don't figure out this something, you'll just stay ordinary, and it doesn't matter if its a work of art or a taco, or a pair of socks. Just create something new, and there it is, and it's you, out in the world, out side of you and you can look at it, or hear it, or read it, or feel it... and you know a little more about... you. A little bit more than anyone else does.

Tiden här i Nya Zeeland är så magisk för mig. Att behöva intala mig själv att den här tiden är verklighet får mig så ofta att rysa. Att få uppleva så underbara stunder får mig att le. Att få skapa så vackra minnen får mitt hjärta att banka ännu lite hårdare. Det är jag, ute i världen. Nya Zeeland är mitt something. Det som har fått mig att lära känna mig själv så mycket mer. Mer än vad någon annan gör.

Våga ta nya steg här i livet, du har ingenting att förlora, bara att lära. Det behöver inte vara något stort. I mitt fall var det det, det som krävdes för att få min levnadsglöd att börja brinna. Men det kanske inte är det som krävs för att få dig att vilja leva livet ännu lite mer. Känna hur varje dag är en gåva. Varje andetag är styrka. Huvudsaken är att finna något. Det är varje liten småsak som räknas, kom ihåg det. Imorgon väntar Fat Freddy's Drops rytmer på mig. Då blir det skankin', groovin' och sing along bland Wellingtons reggaedudes och partyglada ungdomar. Fredag vare här!

Skolspirit

Shakespeartiden var full av glädje, varma känslor, vänskap, kärlek, lekar, föreställningar med fullsatt publik, pirr i magen, skolkänsla och LYCKA. Jag är fantastiskt glad att jag valde att gå med i Wellington Highs Shakespeare society 2010 som blev en riktig succe. Som den enda internationella eleven har jag verkligen bundit mig starkare till skolan och dess fantastiska människor i olika årskullar.
Den bästa Highs school uplevelsen man kan tänka sig är nog vad jag får uppleva, tack vare dess unika mångfald av människor och all kärlek som jag får ge och ta emot. Det har varit en ära att få sjunga, stå på scenen, få bli så uppskattad och att ha jobbat så intensivt ihop med en sådan skara människor. Det känns tomt att det plötsligt har tagit slut och jag saknar redan tiden som jag har fått uppleva. Jag har haft en otroligt rolig tid och det här har berikat min tid här i Nya Zeeland ännu lite mer. Det har fått mig att verkligen känna att jag tillhör Wellington High. Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar dess härligt chilla, roliga och kärleksfulla atmosfär. Skolsprit e vad de e! CHEER BOE.

To be or not to be

Bläddrade fram två månader på kalendern som hänger uppe på min vägg häromdagen, säger ganska mycket om hur veckorna bara rullar på och dagarna sveper förbi i det lilla landet på andra sidan. Tiden går fort när man har det roligt. När man älskar livet.

Tack vare dig finns jag här på jorden idag för att få uppleva hur underbart det är att leva. Tänk att det var i din mage som jag guppade runt i nästan ett år för att sedan få pluppa ut, skrika vilt och välkomnas till världen. Igår var det morsdag, jag älskar dig min fina mamma!Jag lever ett mycket busy life förtillfället då de senaste dagarna har tillägnats åt rep inför Shakespeare.Wellington High min underbara skola sätter nämligen upp En Midsommarnattsdröm och imorgon är det dags för premiär! Föreställningar varje kväll denna vecka och det kommer att bli grymt roligt att få framträda inför publik och få uppleva den enorma känslan av att leverera till andra människor igen. Jag är med som sångerska och har till och med äran att få bjuda Nya Zeeland på svensk skönsång. Showbranschen är hård och det är dags för mitt tunga huvud att luta sig mot den mjuka dunkudden och njuta av en godnattssömn.

Livet i en salig röra

Att prata om livet är härligt men så förvirrande, så stort. Det finns så många möjligheter, så många vägar man kan gå. Så många världsdelar att bosätta sig på, städer att besöka, gränder att utforska och gatuvrån att sätta sig i. Så många människor att titta på, människor att byta ord med, människor att lära känna och kanske dela sitt liv med. Så många individer att ta nytta av, influeras av. Så många att älska.

Framtiden blir nuet. Imorgon blir idag.

Livet är så stort och det är jag som ansvarar över mitt eget. Jag som vakar över det. Jag som känner mig egen magkänsla. Det är jag som uppfyller mina egna drömmar. Jag som sedan får uppleva dem. Vad är mina drömmar?

Att gå efter mina egna impulser, att lita på mitt inre. Att göra galna saker. Att fortsätta ta steg som känns oerhört skrämmande men så fruktansvärt rätt. Att inte gå efter det jag borde göra utan gå efter det jag borde göra för att få ut det mesta av mitt liv, det mesta av min lust. Det jag borde göra för att få mig att må bäst. Att befinna mig på den platsen där jag känner att jag ska befinna mig. Vill befinna mig. Inte ignorera rösten som finns inom mig, den som leder mig in i de rätta vägarna här i livet. Att fatta rätt beslut, stora beslut. Att ta steg och göra det jag vill.

Det är en själv som formar ens eget liv. Man måste inte göra alla måsten. Man kan släppa taget om måstena. Istället prioritera. Förlora fotfästet. Våga vara den man innerst inne är, trots att man kanske inte vet vem det är. Vem man är. Det är då man får tid till att lära känna sig själv. Känna hur ens eget hjärta bankar hejdlöst.

Det är så jag vill leva. Ingenting är omöjligt. Det är verkligen sant. Frihet är galenskap, galenskap är frihet.

French Pass

Hemkommen från den troligtvis bästa klassresan jag någonsin har varit på. Fem dagar av enbart glädje, lycka och ro i Nya Zeelands vackra landskap tillsammans med en bunt underbara människor, vad mer kan man begära? Trots att jag har varit borta i snart tio månader är känslan av att vara så långt hemifrån lika mäktig. Lika främmande men samtidigt bekant. Jag är så otroligt van vid att vara här nu men samtidigt är det så svårt att begripa att mitt liv har förändrats så drastiskt på sådan kort tid.

I söndags tidigt på morgonen fördes vi över till toppen av Sydön för att därefter bila i tre timmar till en mycket speciell och fridfull plats, French Pass. Där finns en gammal skola omringad av mäktiga berg placerad precis vid havet där ingen trafik eller hysteri syns till. Jag har varit där en gång tidigare, i somras (er vinter) då alla kiwisar hade exams och då de internationella eleverna blev erbjudna att åka iväg och glassa lite extra i solen. Det var underbart att få åka dit nu igen, återuppleva en sådan upplevelse som man annars bara får uppleva en gång i sitt liv. Nu tillsammans med min Outdoor Education klass med några av mina närmaste vänner och då fler nya värdefulla relationsband knöts.

Riktigt CAMP liv var vad det var. Ligga huller om buller på högar av madrasser bland grejer överallt, busa och sloss, lyssna på musik och chilla sig igenom dagarna med en massa skratt och övertrötthet efter alldeles för lite sömn. Strukturen försvann redan efter första dagen då grejer låg överallt och den fräscha lukten förvandlades till unkenhet. Det blev badning, kajaktur bland vilda sälar och Dounut efter en motorbåt då Edit skulle visa vad hon gick för gällande motorbåtar och var nära på att döda oss alla. Gasen i botten, jag höll på att drunkna där bak i Donuten medan folket i båten gjorde sig redo att hoppa i vattnet. För det mesta blev det att softa på den stora bryggan i höstsolen som fortfarande värmde..En natt spenderades på en ö då uppgiften var att bygga sitt eget shelter i skogen och överleva en natt i bushen. Det blev storbrasa och häng på stranden i en sovsäck för att titta upp på den skinande fullmånen och de svävande molnen som ständigt rör sig men som man ej kan röra. Baked beans exploderade i brasan och en vildsvin kom tydligen på besök under natten, ja det var en randomnatt, speciellt att vakna upp under den här presseningen som fick bli sovplatsen istället för min egna lilla håla. på den här vackra ön. Känns skumt att vara hemma igen efter att konstant ha haft människor runt om sig, en sådan där tomhet som man tvingas acceptera då något fint plötsligt tar slut. Jag har haft en underbar semestervecka mitt i skolterminen och som tur är kan man bevara vackra minnen i sitt hjärta.

KLASSRESA

Drar på OUTDOOR CAMP om några timmar. Fyra timmars sömn och sedan väntar färjan över till Sydön på mig och min sportiga partyklass. Kommer hem på fredag igen. KOMMER BLI FETT!
OCH. Studera bilden noggrant. Igår gjorde jag något GALET som jag ALDRIG i hela mitt liv kommer att ångra. När jag är en gammal kärring kommer jag sitta där och snegla på min arm med ett stort leende och tänka tillbaka på året då jag levde livet på andra sidan jorden. Godnatt!