Familjesnack

Hej hej alla glada människor!

Troligtivs första gången jag inleder ett inlägg med en välkomstfras och därför kan det väl inte vara något annat än på tiden. Jag tycker det är superkul att ni som följer min blogg följer den och att jag kan skicka er en lättvindig hälsning och uppdatering när jag vill. Datorvärlden håller oss tillsammans. Länge leve Internet.

Jag kom ihåg då jag och min familj skulle hyra film ihop i Florida. Det rådde olika viljor i butiken vilket är fullkomligt normalt när ett gemensamt beslut måste tas. Mamma och pappa hade en stark intuition av att vi skulle hyra filmen Once medan jag och Jahmi bah "nej, snälla, inte en till flum film, vi vill se något bra." Ni vet lite känslan av att sitta taggad i fredagssoffan för att njuta av en filmkväll men så får man plötsligt reda på att alla filmerna är hyrda från Arvikabiblioteket. Åh nej. En sådan period hade jag i alla fall, då det var B och shameful att hyra film därifrån, men nu har jag växt ifrån det, jag lovar. Hur som helst, det är inte helt lätt att sätta stopp för en tonårings starka vilja och därför fick inte mamma och pappa sitt filmförslag igenom denna gång. Senare fick jag höra att Once är hur bra som helst och det kan jag verkligen hålla med om nu, då jag slog på rullen igårkväll för att njuta hela vägen igenom. Musiken är himla stämningsfull och jag vill inget annat än att spela låtarna om och om igen.

Två dagar i skolan återstår innan det är dags för mig att ta sommarlov i över två och en halv månad. Och det kommer bli ett underbart sådant. Jag har halva november och hela december på mig att hänga på playan, lära känna folk, umgås med kompisar, bättra på surfnings skillsen, kanske gå en seglingskurs, fira jul i ny familj och allmänt njuta av att leva, vilket jag i och för sig gör hela tiden. Sedan, den 26 december flyger jag upp till Auckland för att slänga mig upp i mamma och pappas famn. Vi gör en fyra dagars roadtrip ihop ned till Wellington för att hälsa på min värdfamilj innan vi beger oss ut på en maxad Sydöresa då vi ska slira runt i campervan och besöka massvis av underbara platser under januari månad. Min lycka och tacksamhet av att få träffa mina föräldrar igen är oändlig. Det här kommer bli grymt.

Mycket snack om familjen men det får helt enkelt bli dagens tema eftersom jag inte är färdig ännu. Jag vill även säga till min pappa att jag älskar dig trots att jag glömde bort farsdag. Men lite överseende tack, vi har inte sådana tramsigheter här i Nya Zeeland. Här är det one love all the time.

Ena hjärnhalvan säger "Julia gåt ut och ta en promenad trots det ruggiga vindregnet" medan den andra halvan säger "Äh, koka dig en kopp varmchoklad, läs en bok, se på en film och kryp ner i täcket". Jobbigt att vara schizo. Jag följer nog familjetemat och ringer mamma och pappa istället, det var trots allt två veckor sedan jag pratade svenska.