PERKULE

Fy fan vad jag är sur. DATORJÄVEL!!! Jag skulle precis avsluta mitt långa inlägg som jag kämpat med ett bra tag, och då råkar jag klicka in någon knapp så att inlägget skulle publiceras. Men eftersom jag inte var uppkopplad till Internet så försvann alltihop. Det finns inget mer frustrerande. RUMPA.

Andas in och ut Julia. Nu gör vi ett nytt försök. (OBESKRIVLIGT PEPP)

Igår var det tydligen första advent. Dagens fråga lyder som följande: Vart är år tvåtusen-nios julkänsla? Inte här i alla fall. Men det spelar faktiskt inte så stor roll. För, (jag vet att jag har sagt det ett antal x förut), jag har sommarlov. Och då längtar man faktiskt inte så mycket efter Sveriges pissiga gråa november/december väder. För hur ofta slår egentligen den idylliska soliga vittäckande julen in? Men självklart kryper suget upp inom mig när jag ser mig själv sittandes med en köpp glögg i handen framför brasan, med en fetto katt i famnen och då jag känner värmen i kroppen, knaprar i mig en pepparkaksgubbe, hör julmusiken i bakgrunden, blickar upp mot adventsljusstaken och tittar in i köket där det bakas lussekatter och knäck för fulla muggar. Det kan man trots allt kalla mysfaktor på hög nivå. Och sådana traditioner verkar Nya Zeeland inte ha, de går miste om något. Men jag ser verkligen fram emot att se vad denna julmånaden har att erbjuda. Det blir antagligen många soliga dagar och förhoppningsvis en minijulafton ihop med the internationals. Alla kulturer ska alltså ihop till en kompott. HADERAJA.

Jag har inte berättat så mycket om Wellington där jag numera bor. Jag tycker att det är en mycket fin, mysig och härlig stad med en perfekt mix av storstadsanda och natur. Inte för stor men inte heller för liten. Man stöter ofta på folk man känner men samtidigt en massa nya ansikten hela tiden, staden har trots allt en befolkningsmängd på ca 300 000. 2-3 stora shoppinggator, en massa caféer och nightclubs och i kontrast till detta playan och den magnifika hamnen nära tillhands. Mångkulturellt (vilket hela Nya Zeeland är), mycket konst, coola gallerior, konserter och musiker ute på gatorna. Staden har en chillkänsla som jag aldrig riktigt känt i någon stad i Sverige. Det negativa med Wellington är det svängiga vädret. Man pallar inte riktigt med det. Ena dagen är det strålande playaväder medan det dagen efter lika gärna skulle kunna vara November i Sverige. Lite chockerande va? Och inte tala om vinden. Hold your horses. Soft, en massa backpackers nu på sommaren, feststämning, skön anda och en cool stad. Där sätter vi punkt.

De senaste dagarna har varit mycket bra, sociala och positiva för min framtid! I lördags var jag och Katrine hos Alice eftersom hennes uncle (som kan prata svenska) hade personalferre med hola hola tema. Och det fick mig att längta hem till svenska familjefester, för det är verkligen en mysig känsla. Sedan drog vi oss till Alice pojkvän som hade 17 års kalas med vänner och familj. Kvällen slutade i umgänge med den internationella ligan på en mycket lame och skum fest i samma hus som vi hamnade i på hallowen. Ca 8 pers var där när vi kom, otroligt sunkiga och lite äldre. Huset luktade urban, det var rave i hallen, en tjej försökte para ihop mig med hennes lillebror (som fortfarande var för gammal) som tyckte att jag var hot, någon slängde en skabbig gräddklick i mitt hår, dålig musik och då var det dags att åka hem runt ett snåret.

Alice och Katrine sov över hos mig och nu kanske jag låter väldigt tjejig, men det är väldigt mysigt att ha riktiga sleep overs med vänner och verkligen känna den där hemmakänslan att jag faktiskt får ta hem kompisar hit. Vi knödde ihop oss i min underbart bekväma säng och jag kände mig som en korv mellan två bröd. Okej, USCH. Morgonen därpå lagade min värdpappa ägg och bacon brunch och eftersom det var fint väder tog vi bussen in till stadsplayan. Och där bakom mig låg tre svennekillar, två av dem har jag träffat förut när jag var på bio en gång. Det var i alla fall mycket roligt att bre på lite värmländska med tre norrköpingar. Och sådana sammanträffanden, att bara höra svenska bakom ryggen ger en obeskrivlig kick kan jag lova. Fantastiskt!

Kvällen spenderades hos Roxanne med fem andra kiwitjejer (kiwis= Nya Zeeländare) och det var ännu en obeskrivlig känsla. Att faktiskt sitta där som den enda internationella och umgås, det gjorde mig riktigt stolt. Sådant vill verkligen jag ha mer av och om det inträffar lite oftare så kommer nog känslan av att det är så svårt att skaffa kiwikompisar sakta men säkert att lossna.

Vad har hänt idag? Inte mycket men vädret är boven. Det vettigaste jag har gjort är att ha städat mitt rum, satt på en tvätt och tagit bussen in till skolan för att lämna in min holidayform eftersom jag kommer vara bortrest en månad då mamma och pappa kommer. 26 DAGAR KVAR NU! Föressten, kvinnan i skolkontoret sa att jag såg mycket fräsch, brun och frisk ut, det gjorde min dag! Ikväll blir det slapp till max.