Golf och ferre

God eftermiddag! Pyjamasen är fortfarande på, ute är det ruggigt och regnigt och jag sitter och chillar i min säng med gott samvete, en position som jag förmodligen kommer att dra ut till sista sekund då jag någon gång senare idag måste rycka upp mig och bege mig av till Alice hem eftersom hennes uncle har storparty. Det blir alltså mingel med 40 + vad jag förstår. Och extra kul för han kan nämligen prata svenska eftersom han en gång i tiden bodde i Sverige. Det är bara uppladdningen för dagen, sedan ska vi till en annan födelsedagsferre och vistas bland den yngre generationen. Skönt att ha en liten mix, det skadar inte att känna på vuxenlivet och slinka in med lite törra skämt då och då.

I torsdags stod golf på aktivitetsschemat och det blev en succé för min del. Jag och Katrine ägde nämligen och blev lika förvånade och taggade varje gång då bollen faktiskt flög upp i luften efter en lyckad träff. Det var en enormt härlig känsla att dra till med värsta golfsvingen, träffa bollen och faktiskt se att den flög som en fågel. Inte trodde jag att skillsen fanns kvar, jag hade trots allt en liten golfkarriär för en sisådär sju år sedan då vi till och med köpte golfutrustning till mig, miniklubbor, väska och hela kittet. Men den perioden varade inte så värst länge eftersom det krävs en massa tålamod med golf och eftersom jag hellre ville bli fotbollsproffs. Vi alla har väl haft våra stora drömmar här i livet?

Kanske är golf en smygtalang som ligger i generna med tanke på att min broder, fader och grandpa spelar. Och det vore ju verkligen hur kul som helst att kunna spela med er grabbar någon gång i tiden. Kanske till och med spöa skiten ur er. Vilken grej det skulle vara, skandal. Som ni hör själva har jag byggt upp ett enormt golfsjälvförtroende, lite väl stort tror jag för självklart blev inte alla svingar fullträffar. Och speciellt inte när vi skulle dokumentera hur bra det faktiskt gick. Att spela under press går bara inte. Ett litet smakrpov finns på facebook om ni inte redan har sett den filmen. Jag och Katrine ska i alla fall börja ta golflektioner ihop från och med nästa vecka. Haha det blir tämligen intressant och riktigt fett. Skandinavien girls HERE WE COME!

Torsdagskvällen spenderades ihop med Roxanne, en kompis från skolan från England. Hon anlände hit till Wellington samma vecka som mig och vi började prata med varandra då vi båda hade fått en kallelse av rektorn. JA, första veckan. Ge mig lite credd för min gangsternivå tack, jag representerar Sverige mycket väl. YOOO.

I alla fall, jag följde med henne till en grillfest och det var trevligt. Ständigt nya folk att träffa. Det är väldigt kul men samtidigt svårt eftersom Nya Zeeländska ungdomar faktiskt är riktigt svåra att lära känna och börja prata med (överlag). De frågar liksom inte så mycket och man måste nästan alltid starta konversationen på egen hand. Och eftersom jag var den enda internationella så kändes det lite extra. Det är en bra utmaning samtidigt som det är väldigt frustrerande att folk inte är mer öppna. Tänk er själva att gå på en minifest med ca 15 pers och då allt är på engelska och då man enbart känner en person. Det krävs att man är riktigt framåt och efter ett tag, då man träffat samma folk om och om igen så tror jag att det kommer att bli mycket enklare. Jag hade i alla fall en bra kväll, sov över hos Roxanne och kommer absolut träffa henne mer framöver.

Nu är det dags att koka en kopp té och get dressed up för dagen.