lördag 7 november 2009

On the go

Min dator har verkligen börjat balla ur, fullständigt. Och eftersom den ballar ur mer och mer för varje dag som går så sitter jag här med en orolig känsla av att detta inte kommer att sluta alls bra. Explosion? Bombnedslag av virus? Helt kaputt? Nu är min kära dator segare än någonsin och det har även givit effekt på internetanslutningen som annars brukar vara så effektiv. Jag tror att min dator behöver en ordentlig uppfräschning, nu är det inte en raggardusch jag pratar om utan en redig en. Men varför detta känns lite extra tungt är för att jag + teknik aldrig varit någon riktig hit. Jag är även lite orolig över mina resterade elektroniska prylar som jag tagit med mig hit. Mobilen lever sitt egna lilla liv, dock vet jag att ett inköp av en ny är nödvändigt, så det står definitivt på inköpslistan. Kameran kan trycka in massa randomknappar av sig själv och förra veckan kunde jag inte sätta på min Ipod. Jag hoppas att detta bara är tillfälligt, annars kommer detta leda till en katastrof. Vad vore livet utan elektronikens under liksom?

Bortsett från dessa i-landsproblem så mår jag riktigt bra! Det var längesedan jag skrev blogg och det beror på att allting rullar på galant och att det är en fantastisk känsla att vara utbytesstudent. Att ständigt se hur allting utvecklar sig, växa och se nya saker i livet. Här nedan följer en lite resumé av vad som hänt under den senaste tiden.

I torsdags var det bonfire evening, då det bjöds på en ca 15 minuters fyrverkerishow över Wellingtons hamn. Alltså, stor folksamling för att skåda något riktigt vackert, speciellt från Mount Victorias topp där jag stod. Fantastiskt!

I fredags stod picknick med alla de andra internationella eleverna på skolschemat. Och det var verkligen inte ett fåtal, herregud, jag blev helt överaskad över hur många det faktiskt är. Kan nog bero på att de flesta asiaterna i skolan bildar sitt egna lilla team och att man helt enkelt inte ser hur många de faktiskt är. Myrstack! Vi befann oss i en underbar park där många riddare, hjältar, monster, orcher och hobbitar har krigat loss, Rivendell floden har väl alla hört talats om? Det passade utmärkt med en hel utedag eftersom vädret var helt underbart. Jag kan nu officiellt säga att den Nya Zeeländska sommaren har slagit in. Herregud vad härligt det känns efter den troligtvis mest kämpiga vintern som någonsin existerat i mitt liv. Känns som att jag nu har fått en inblick av hur det känns att vara en utekatt eller en isbjörn, husisoleringarna här är verkligen ett faktum i sig.

Fredagskvällen tillbringades på en superbra reggaespelning då det var dags för The Black Seeds att intaga scenen. Där innan ett svängigt förband som jag tyckte var minst lika bra och sedan en grym beatboxare. Det måste ju ändå vara bland det coolaste som finns. Hur kan man liksom hålla en beat samtidigt som man typ sjunger? Inte nog med det så var han en karaktär i sig, han skulle lätt ha kunnat fått en roll som orch i Sagan om ringen utan att ha behövt klä ut sig. Tänk att ha ett sådant naturlig karisma.

Igår blev det ännu en trevlig utflykt tillsammans med familjen. Det är så mysigt att vi gör saker ihop och att känna att värdfamiljen verkligen engagerar sig. Vi vandrade upp för ett berg, lite utav en bushwalk för att sedan luncha i strålande väder med magnifik utsikt. När vi kom hem städade jag mitt rum som var otroligt sunk och sedan låg jag och Larissa ute i solen och stekte ett bra tag i bara bikini. Det blev sedan en utekväll med Larissa och Danilo, jag och brasilianerna det vill säga. Dans för hela slanten! Skitkul.

Jag vaknade hur tidigt som helst imorse och jag kunde bara inte somna om. Ska göra ett nytt försök nu med detsamma. Kika in imorgon igen, för då får ni se bilder på en flygande, galen Julia. Det är Skydiving jag pratar om!







2 kommentarer:

  1. Vad vacker du är , lilla älsklingsJulia!
    Så härligt att du har det bra igen, jag är så glad för din skull!
    Pusspusspuss
    Eva

    SvaraRadera
  2. Partypinglan ;)
    Skönt att se att du har det bra !!!

    messa ngn dag så kan vi se vad vi kan göra med burken

    //Joen

    SvaraRadera