Bläää & bläää

Jag har just genomlidit en kämpig middag som bestod av jordens tråkigaste omelett. Denna maträtt återkommer nämligen lite då och då, så nu vet jag att den sticker ut lite extra bland de annars så gourmetliknande måltiderna. Jag och Caz satt alledels knäpptysta hela måltiden igenom och bara flinade åt varandra. Ketchupen stod stadigt på bordet. Att andas och samla kraft är också en bra hjälpmetod. Som tur var satt våran lovely värdmor bänkad framför tv:n. Självklart tycker jag synd om mig själv, men jag tänker ändå lite extra på Caz den här gången eftersom jag just lämnat honom själv där ute med ett matberg framför sig. Hans ansiktsuttryck liknade en mellanstadielevs som inte riktigt vågar ta chansen och springa fram till papperskorgen då mattanten går in i köket. Lilla gubben.

Sedan så långt jag kan minnas har jag vaknat med en målande huvudvärk på morgonen och det är inte så uppiggande. Jag tror bestämt att det beror på mitt instängda rum. Men att öppna fönstret och vädra går ju fett bort eftersom det skulle innebära onödig kyla. Och jag är tveksam på att det skulle hjälpa eftersom basfrächheten här inne är ett faktum i sig. Något som jag däremot skulle kunna göra är att ta fram handskarna och spionlådan och inspektera vad som egentligen gömmer sig här inne. Frågan är om jag vill utsätta mig för det. Eller spraya ner rummet med ajax och parfym. Hmmmmmm....

Imorse hade jag i alla fall sovmorgon och vaknade till en strålande sol som glimtade mot fönstret. Våren är på väg och i tre dagar i rad har det varit riktigt härligt dagsväder ute. Jag klev upp för att klä på mig, men märkte då att min strumphylla var tom. Nedrans tänkte jag men fick då syn på ett par strumpor som låg gömda längst in. Och vips så åkte en lapp ut, vilken surprise.

Hej älsklings Julia :)
Nu är klockan 00:03 12 Juli, din avslutningsfest. Ville bara önska dit ett underbart år framöver. Jag & alla andra kommer sakna dig enormt mycket. Och det skriver jag inte bara, utan det är sanningen! Lev livet i Nya Zeeland gumman. Hoppas du hittar denna lapp någon stund när det känns lite tungt. Älskar dig, tänker på DIG. Puss Mirja Å

Så här efter sex veckor hemifrån kan jag säga er att en sådan liten sak lyfter upp tillvaron enormt. Jag fick en härlig hemmakänsla inom mig och det kändes för en minut som att jag trots allt inte var så långt ifrån alla mina vänner. Sanningen ser lite annorlunda ut.

Imorgon ska jag scratcha skivor, discjockey Julia ska överträffa sig själv. Detta blir intressant.

Som pricken över I:et ser ni här mig som 13 åring skulle jag tippa på.

Liten och oskyldig flicka.

Ni kommenterar även dåligt era snåljåpar. Ryck upp er!