Noja, öl och kultur

Då har ålderskrisen kommit. Och jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Vem är du och vem är jag? Värden står upp och ned. Inatt drömde jag nämligen att det var min artonårsdag. Och det var inte en vanlig sådan med uppladdningstårta på sängen innan kvällens efterlängtade krogrunda. Utan här snackar jag maxad tillställning. Det hela gick av stapeln i en stor kyrkliknande aula, samlad med alla mina nära och kära, unga som gamla. En trappa upp stod minst tio nunnor placerade längs balkongräcket i det rundformade rummet, redo att sjunga ut sina vackra stämmor. Alla satt och grät och höll om varandra och det hela liknade en otroligt känslosam ceremoni, fylld av sorg. Det var ett stort steg för alla. Julia skulle faktiskt bli vuxen idag. Och där, mitt i smeten satt jag, iklädd en soft mjukisoutfit och kikade upp mot de seriösa nunnorna. Senare var det dags för presenter, och då snackar jag exklusiva sådana. En av dem kommer jag extra mycket ihåg. Under tidspress fick jag nämligen träda in i ett drömrum fullt av Pippi Långstrump godis, ni vet sådant som finns i affären där Pippi köper mängder av godsaker för att sedan dela med sig till byfolket. Kalas. Den presenten var magical. Sedan vaknade jag, mer godissugen än någonsin. Drömvärlden är creepy att förstå sig på.

Idag har Tourism and travel stått på schemat hela skoldagen. Förmiddagen spenderades på "Speight's Brewery", en av Dunedins stora turistattraktioner. Vi fick alltså en guidetur genom ett ölbryggeri. Det var ganska intressant att se, dock gav jag fort upp att försöka hänga med i guidens svängar. Han pratade i turbo med ett äkta Nya Zeeländskt uttal, rätt utmattande att lyssna på i längden ska jag säga er. Han var ändå skön eftersom han frågade hur man sa "Cheers!" på svenska. Jag såg detta som ett ypperligt tillfälle att dela med mig lite av mitt fina värmländska urspung och bjöd till med ett stort "SCCHKÖÖÖLLL!" Dagens händelse.

Han berättade att turen alltid slutar med ölprovning och på bordet stod sex ölsorter uppradade, redo att klunkas upp tänkte jag. Men eftersom vi är små blev vi bjudna på lemonade istället. Nedrans.

Jag har även fått träffa två nya kompisar till Caz idag. Det var nog första gången i mitt liv som jag tog en kaffe i Saudiarabskt sällskap, alltid trevligt med nya kulturupplevelser. Sedan bar jag mig ut på en kvällspowerwalk för att få ur mig lite utav min otroliga överskottsenergi. Jag var
spralligare än någonsin, sådär så att det kändes som att jag kunde springa fem maraton på raken. Fick till och med ett ryck då jag plötsligt började kuta upp för en uppförsbacke. Helt carzy var jag. Jämt bara så ni vet.