Fredagskvällen börjar sakta men säkerligen lida mot sitt slut. Den har spenderats i mitt rum med få undantag då jag till exempel smugit ut till toaletten eller gått ut till köket för att göra mackor. Nödsituationer alltså. Jag har lärt mig att det inte är värt att utsätta mig själv för riskabla moment i onödan. Att kliva in i min värdmammas revir gör man bara inte sådär. Men idag resulterade trots allt incidenten till något gott och det är ju alltid härligt. Hon fick syn på mina ögon och det avslöjade en del om hur jag mådde. Därmed fick jag ur mig att jag inte kommer att vara kvar här i Dunedin så länge till och alltså inte stanna kvar i deras sällskap. Sådana saker är alltid jobbiga att få ur sig, känsliga puckar, men det var nog lika bra att få det överstökat så dom också hänger med i svängarna. Inga mer dramatiska missförstånd mellan mig, min kontakperson och familjen tack.
Min värdmamma är trots allt en klass för sig, en hysterisk men samtidigt komisk kvinna. Hon har alltid ett starkt behov av att få bekräftelse, det gör det hela lite stelare i situationer som dessa. Kommentarer som "Yeah, but it´s nothing wrong with us, right?! You like staying with us, don´t you? We are nice people." Ja ni förstår ju själva, det finns inte så mycket annat att göra än att bita ihop och bjuda på lite lögner vid sådana lägen. Halva sanningen är i alla fall ute, resten bjuder jag på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar