När filosofin får ta över

Måndagskväll och en ny vecka igen, så enkelt är det. Här sitter jag i min vanliga position bland duntäcken här och var och kikar runt i mitt deprimerande rum där många utav mina vardagstimmar numera spenderas. Inte nog med det så kapitulerade just en av mina hörlurar som fortfarande är placerad i mitt öra. Genom att mecka lite med sladdarna vill jag få det bekräftat för mig själv att jag faktiskt har den där haytecktjejen någonstans inom mig. Dock går luren sönder ännu mer och jag måste nog inskaffa ett par nya imorgon och ge upp mina tekniska drömmar.

Grubblar över livets öden och missöden gör jag också. Riktigt intressant. Och det vettigaste jag hittills kommit fram till är att min vistelse här i Nya Zeeland har varit mer utav ett missöde. Utan tvekan. Tufft, omtumlande, utmanande, utelämnande, känslosamt, påfrestande, förtvivlande, ensamt, omställande, kaotiskt och chockartande. Jag har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt som jag vid vissa situationer gjort här. Och det har varit riktigt tufft att bemöta det när jag befunnit mig i ett så främmande läge.

Men, hörni, det här är minsann inget deppinlägg, (JAG MÅR JU TOPPEN) bara konkret och sann fakta. Givetvis ska ni även få ta del av mina positiva reflektioner. Jag befinner mig på andra sidan jordklotet, i en stad placerad så långt bort ifrån Sverige som man bara kan komma. Jordens ände typ. Jag tycker ni ska suga på den karamellen i några sekunder innan ni fortsätter att läsa. Jag vet, det är svårt.........

.......Så, jag har därför aldrig känt mig så självständig, självsäker, stark, våghalsig och lugn som jag gör nu. Aldrig vågat ta ett så stort kliv i hela mitt liv och på köpet låtit så många okända förmågor få träda in och agera. Med de här känslorna så kommer man rätt så långt faktiskt, alltid peppande. Och jag vet att framtiden bara kan bli bättre. Förändringar i sikte.

Min passande avslutningsfras för ikväll blir: "Girlpower Gudrun."

Mihihihihihi! Jag är B, jag vet.