Föräldrarfritt

Jag och Caz har huset för oss själva ikväll = PARTY OCH BURN DOWN THE HOUSE. JIHAAA.
Nu står kocken och lagar sina japanska specialiteter och jag finns här bredvid som moraliskt stöd och underhållning. Även som inspektör, det är min roll för kvällen enligt min värdmor. Känns överkomligt eftersom jag sitter och flinar åt Caz och lyssnar på Jack Johnson med husets heat pump bakom mig. Paranoid som kvinnan är så är det ett stort steg för henne att låta Caz laga mat utan hennes observervanta ögon i närheten. Så den uppgiften fick jag nu ta på mig. Det innebär att jag ska checka lite då och då att alla spispannor är avskruvade, att han inte har på för hög värme osv.

Jag vet inte om jag tidigare nämnt regeln angående vattenkokarn. Den måste alltid vara fylld med vatten för hennes teori är att om on-knappen helt magiskt sätts på av sig själv så kan inte huset brinna upp eftersom det finns vatten i kokarn. Inte konstigt att jag ibland får ångesttankar om att jag glömt att stänga av plattången eller något liknande och att hela huset står i brand på grund av mig. Lite jobbig känsla. Men i alla fall, Caz är 24 år och hon upprepade det där med spisen tre gånger, jag anar att det är fördomar om japaner som ligger och lurar.

Ni kanske vill veta vart mina päron är. De är i Christchurch på en dagstur och kommer hem ikväll. Min värdmamma lider av migrän och magproblem (förvånande) som inte kan lösas i en stad som Dunedin. Ett besök hos en special psykiatriker skulle nog sitta lika fint som grädden på moset, lika bra att ta itu med allt när man väl är på G tänker jag.

Idag har jag varit ute på villovägar ännu en gång, men jag tycker ändå att det är ganska kul och lärorikt eftersom man måste be folk om hjälp och stoppa bilar och sådant ibland. Dagens äventyr gick ut på att finna till huset där DJ snubben bor. Väl framme fanns det två husdörrar att välja på. Så, lite smånervöst knackade jag på en av dörrarna, jag skulle ju trots allt bemöta en 24 årig okänd kille för att få en privatlektion i något som jag inte är ett dugg skillad i, lite awkward situation måste ni ändå hålla med om? Men, ingen kom och öppnade. Inne i huset hörde jag sköna dunka dunka beats så jag satsade på en lite snärtigare knackning den här gången.
Tomma ölflaskor stod placerade på dörrtrappan och jag tänkte att det här kan ju bara inte gå fel. Men nej, det ville sig liksom inte. 5-10 min hade jag stått där och jag såg framför mig hur stel situationen skulle bli om jag bara klev in i lyan. Typ att han står där inne och rejvar järnet för sig själv med värsta inlevelsen och att jag kommer bakifrån, han vänder sig om och svimmar på grund av chocken. Inte riktigt värt. Så jag tog upp mobilen för att ringa honom, avstängd. Jag beslutade mig då för att vända på klackarna och ge upp. Nu fick jag just ett samtal, hahaha det var riktigt kul att prata med honom och kan skämdes lite. Han lovade att vara lyhörd nästa gång. Gött att leva i en undz undz bubbla.

Nu är det snart mat och efter det ska vi se filmen Into the wild som jag ännu inte sett. Skandal! Det är härligt med frid och fröjd i huset, verkligen.