onsdag 5 augusti 2009

Hopp om framtiden

Min engelska vikarie gillar att analysera kring mig, idag såg jag tydligen väldigt uttråkad och arg ut och han började därför fråga frågor om hur jag tycker det är att vara här. Gött att sanninen representerar min utstrålning. Han är rätt skön och jag drog därför till med ärliga svar.

Så här efter tre veckor spenderade i Dunedin känns livet verkligen inget vidare. Skolan är otroligt oinspirerande och varje morgon funderar jag på att stanna hemma, men varför skulle jag göra det när jag bor i ett "hus" som jag mår dåligt av att vara i. Om jag skulle stanna kvar här skulle det kännas som att jag slösar bort ett år av studier på något fullkomligt ovärt. Även ett år utan möjligheter som jag vill få uppleva. Därför ska jag byta program och antagligen flytta till Wellington inom en snar framtid. Ingenting är bokat än, jag borde därför inte skylta med det för mycket, men bara vetskapen av att jag är på väg någon annanstans gör mig lite balanserad. Jag kommer inom en snar framtid att få en lista på skolor med bra musik/sport inriktningar, sedan får jag välja bland dessa. Värdfamilj fås genom skolan. Ni förstår nog inte vilken lättnad det här känns som, men en knipig tid nu innan.

Fick även idag sjunga Sveriges nationalsång inför engelska klassen som ville höra mina sång skills. Att jag går musikestet tolkar dom som något riktigt stort, innebörden är typ lika stor som att vara kändis/rockstjärna. Det är riktigt kul att bjuda till lite eftersom folk blir förvånade av att man vågar öppna käften. Men jag kan säga er att har man tagit sig till NZ så känns faktiskt sådana saker numera som baggisar. COOL_TJEJ_91 (min lunarstorm)

Idag fick jag en rastafari kompis, han går i min musikklass. Han är en stor (fet) maori kille, verkar skön! Han skriver ett arbete om Nya Zeeländsk reggae så då flikade jag in lite med att låta honom lyssna på Kultiration och Kapten Röd. "Swedish reggae, ye rastaman", ni skulle sett honom. Positivt överaskad både över musiken och mig, svensk vanlig tjej som lyssnade på sådant, det kunde han inte tro. Jag förklarade att man inte måste gå runt med tre tjocka dredds och Jamaica flaggan på t-shirten för att gilla musiken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar