Julafton vare

Då har den 24:de december lidit mot sitt slut. Julafton. Det känns som det var dret längesen jag upplevde en svensk jul. I år Nya Zeeland, förra året Mexico. Vart har mina traditioner tagit vägen egentligen? Svennen i mig börjar ruttna bort, for real.

Jag har haft en supermysig dag! Vaknade till ett strålande väder för att öppna upp de få men ack så värdefulla julklapparna. Björn Borg skickat av mamma och pappa (vilket jag kunde lista ut från dag 1 som jag fick mottaga paketet genom att känna på det), en snygg silkesscarf och 50 dollar gift card på Itunes från en av mina american uncles och ants som man alltid kan räkna med vid födelsedagar och liknande. Promenerade upp till svenska familjen Wissös hus för att åka till Seatoun och hoppa i havet från piren. Vi var bara tvungna att hoppa i på självaste julafton, har man chansen så bör man liksom ta den! Medan ni degar vid TV soffan så hoppar vi i havet liksom. Känner ni att jag muckar med er nu? Majoriteten som hoppade i var iklädda våtdräkt, men skare va så skare tänkte jag och plockade fram hårdingen i mig och hoppade i med bikini. Och det var verkligen uppfriskande och jag har känt mig extra på hugget hela dagen tack vare den kicken!

Sedan väntade en riktigt svensk jullunch, korv, köttbullar, janssons, ägg, lax, skinka, rödbetssallad, japp det går faktiskt att tillaga allt, fast en lite annorlunda smak får man räkna med. Det var stämning, julmuisk och det kändes som att vara i Sverige fast lite mer exotiskt i och med vädret. Och det tackar inte jag nej till.

När jag kom hem fick jag en julklapp av min värdfamilj. En All blacks halsduk (NZ rugbylag = NZ stolthet), nyckelring och en prydnadskiwifågel. Ja, helt enkelt julklappar som man inte kan förknippa med något annat än just Nya Zeeland! Telefonsamtal med mamma och pappa som idag har fått campervanen som vi under januari månad ska glida runt i och som de idag har övningskört för att få upp den rätta snitsen. Det var lite läskigt och kändes lite som att köra en lastbil sa pappa. Stabilt läge eller vad säger ni? De har även bunkrat upp kylskåpet i campervanen, gjort sig hemmastadda och allmänt laddade för att möta upp mig. OM 32 TIMMAR SES VI, INGET SKÄMT. PEPP!
Sedan blev det skype med älskade storebror som för tillfället är den enda in the Riordan family som är hemma i Sverige, någon måste trots allt hålla ställningarna. Familjelös som han är verkade han trots allt må fint, inte allt för deppig och blir trots allt omhändertagen av vänner i GBG.

Nu är det läggdags för imorgon är det ännu mer julfirande som gäller. Rock on!


La familia, jul i Mexico förra året