Älskade vän

Du kommer alltid att finnas med mig i mina tankar, i allt som pågår runtomkring mig och i alla händelser som kommer att inträffa i mitt liv. Alltid. Du giver mig styrka och mod. Du peppar mig till att leva fullt ut, att göra galna saker och att komma ihåg att älska livet. Du visar dig i drömmar som gör min dag efteråt, i solens glimmande strålar som värmer upp hela min kropp, i havets fridfulla brus och mäktiga vågor, i alla dessa barndomsminnen som är en sådan stor del av mig och i levande människor som påminner mig så mycket om dig. Men du kommer aldrig att kunna finnas med mig på samma sätt som du kunde för två år sedan, innan den 10 december inträffade, en dag som förändrade mitt och många andras liv. Den dagen då vi fick reda på en nyhet som bara inte existerar annars. En mardrömshändelse som var verklighet och skulle förbli det förevigt. En sådan som man annars bara hade läst om i tidningen och sett på TV nyheterna dag efter dag, men en sådan som man aldrig själv kommer att bli drabbad av. Tror man. Men rätt som det är så kan den mest overkliga och skräckinjagande händelsen faktiskt inträffa, helt utan förvarning. Att man går miste om någon mycket kär.

Jag har lärt mig så mycket genom den dagen, verkligen. Så mycket om mig själv och livet. Att en mardröm kan faktiskt bli verklighet. Att det finns ingen som helst garanti på livet. Att vad som helst kan hända. Att ta en dag i taget och leva dem fullt ut. Att njuta av varje litet andetag, varje liten stund, trots att den stunden kanske inte just är den perfekta, för, jag lever trots allt. Att göra saker som jag känner för att göra. Att uppskatta allt som jag har här i livet och visa det utåt. Att aldrig ta folk förgivet. Att träffa folk som får mig att må underbart. Att säga till vänner hur mycket jag älskar dem. Att vara nära min familj. Att alltid vara ärlig. Att våga prata om sådant som gör ont. Att visa mig skör inför andra människor. Att sorg läker. Att livet är ett ända stort mysterium. Att man måste acceptera sanningen. Att stanna upp då och då, se mig omkring, tänka tillbaks på allting som hänt, vart jag befinner mig just nu och tacka för att jag faktiskt lever.

Jag vet många som tycker att det är jobbigt att öppna upp sig om sådana här saker. För just döden är ett så känsligt ämne. Men jag mår bra av att skriva om det, släppa ut tankar och känslor och låta andra få ta del av dem. Att faktiskt prata om det som har hänt. För jag vill aldrig glömma bort min fina barndomsvän Adrian, en person som var som en bror för mig, som var min brors allra bästa och speciella vän, min familjs närmsta familjs son/bror och en mycket omtyckt person hos många. För det är inte rätt att sluta prata om sådant och jag tror att människor som inte längre finns bland oss vill att vi ska bevara dem, komma ihåg dem och prata om dem. Det tror jag. Och just nu tänker jag extra mycket på dig, nu runt julen då det inträffade. Avtryck i hjärtat stannar förevigt, älskade ängeln.

Det är den 13:de december. I Sverige råder det lussefirande till MAX. Och när jag vaknade den här morgonen så kände jag inte luciavibben överhuvudtaget, för den högtiden finns inte här i Nya Zeeland. Och förstår ni vad B det låter när jag försöker förklara vad det är. "You walk with a long white fullbody dress, the boys wear a papercone on their head and the girls glitter, you walk in a line and you sing songs". Folk måste ju tro att vi är dumma i huvudet i Sverige. I alla fall, det blev ett mysigt firande i Botanic Garden ikväll där den europeiska organisationen anordnade Carols by Candle night, "get into the christmas spirit" är målet typ. Jag åkte dit med en svensk familj som bor här i samma område som mig som jag har träffat nu några gånger, jätte trevligt! Ca 8 olika länder representerade ett framträdande och för Sverige fanns det ju inget mer passande än Lucia. Och vem blev bara sådär utsedd till Lucian? Jorasåattde. Det blev att ta fronten och det var jag inte riktigt förberedd på! En mysig kväll med glögg, lussebullar, pepparkakor, knäck, hallongrottor, en massa körer och skakigt väder som det varit hela veckan.

Nu säger jag godnatt och här kommer kvällens bild med årets lucia.