Nu är det jul igen!

Då kan jag härmed säga att det är julafton! Klockan har nämligen passerat midnatt och här sitter jag på andra sidan jordklotet i mitt rum, med gött rödmosiga kinder efter dagens sol, redo för läggdags och fattert inte. Det känns lite tomt, såklart. Den 24 december är trots allt en mycket speciell dag i Sverige. Mysfaktor nummer 1, familjen är på plats, Kalle Anka och gänget på TV och hela det traditionella köret. Det är en stor kontrast, för här i Nya Zeeland är 24:de en dag som man inte ens firar. Julen i sig är långt ifrån Sveriges maxade, här är det definitivt mer chillfaktor, typ gå till stranden, ha en trevlig lunch med familjen och sedan strosa runt som man känner för. Det tycker jag låter ganska perry. Ingen hysteri! Jag drabbas verkligen inte utav att jag inte infinner mig i Sverige, för jag är lycklig, shortsen är framplockade, det är sommar och det är gött å leve!

Imorse när jag vaknade så kände jag mig fit for fight. Utan någon som helst tvekan och med ett nöjt leende på läpparna drog jag på mig dojjorna för att ge mig ut på en härlig morgonjogging runda. Det var liksom som att hurtbullen i mig var tillbaka! Men det sprack, jag kom två gator och sedan var jag tvungen att stoppa. Ett gigantiskt skoskav blossade nämligen upp och nu har jag en fet blåsa på foten. Fail. Så just nu är flipfloppen de enda skorna jag kan gå i, men nu har jag fått sår på grund av dem. Min position just nu: handikappad. Jag och mina fötter är helt enkelt en historia i sig.

När jag vaknar imorgon bitti så ska jag öppna mina två julklappar som jag har sparat, hihihihihihi. Och sedan väntar ett dopp i havet och jullunch hos den svenska familjen här i trakten. Det blir trots allt lite feeling så jag behöver inte gå runt och deppa i min ensamhet, låter bra va?

Från mig här i Nya Zeeland önskar jag er alla en mycket GOD JUL! Bevara mig i hjärtat! Och ät er inte allt för feta!