lördag 15 augusti 2009

Livat i holken


Så, under gårdagens kväll utforskade jag hur en fest kan gå till här i Dunedin. Det var en upplevelse i sig. Jag kände mest för att fly fältet. Här nedan följer en närmare beskrivning.

Kvällens värd: En fet ginger kid vid namn Bryan tror jag. Han hade långt, krulligt, orange hår och mittbena. Håret hade ett så där härligt naturligt skinande lyster som man bara kan få genom att skippa schampot under tre veckor. Klädsel: Avklippta lite halvtajta mjukisbyxor designade med fettfläckar, skateskor + en utrtvättad skjorta. Beteende: Allmänt tyst och såg rätt deprimerad/sorgsen ut. Gick runt lite då och då för att bjuda på matmuffins, jag vågade aldrig smaka. Våran enda kommunikation: Slutet av kvällen då en tjej knackade på min rygg. Bakom mig stod han, redo att lägga in stöten.

Tjejen: "Please, can you kiss him?! He really likes you. Since the first minute he saw you he was sure about that."
Jag: "Heh (lite ställd och skräckslagen), no, I won't kiss him."
Tjejen: "But please, just on his chin, ok?"
Jag: "No, I'm allright."
Lätt den roligaste händelsen under kvällen. Jag är en hunkmagnet.

Location: Det hela var ett utomhusparty, det är tydligen vanligt här i den här åldern. Säger folk att det är husfest så är det alltså antagligen ute på gården det är tänkt att man ska vara. Det är fortfarande vinter här i NZ. Det gjorde det hela ännu lite mer oförståeligt för mig. Han hade ett minigarage där dansgolvet var och om man bara ville hänga så var det ute på gatan som man skulle stå.
Kvällens rykte: En artonårig kille blev av med "kyssoskulden".

Värdkillens mamma: Deffenetivt nämnvärd. Hon var alltså hemma och det fick jag det verkligen klart för mig då en stor, bastant kvinna dunsade ut från huset med bestämda kliv. Det var lite jorden skakar känsla. Det hade inte kommit så mycket folk än, men en objuden gäst hade tydligen gått in i huset och rört hennes värmepump.

Hon skrek ut: "Who the hell touched my heather?! Where is that guy? I will fucking beat you up, you here that?! I'm not kidding with ya, your fucking idiot!"

Och där stod jag, två meter bakom henne. Livrädd. Dom andra verkade ändå ta hennes brutala akt rätt chill. Jag kände bara: kom och ta mig långt här ifrån. Härlig mamma. Sonen följde efter mammans spår och började jaga killen. Han fick upp ett gött flås efter 5 sekunder och gav upp. Efter en timme kom gangstarn tillbaks igen, han hade bättrat på ölkaggen lite, det visade sig då han skulle göra ett dansmove och ramlade pladask på golvet med ölen flygandes. Mamman vaknade till liv igen och killen rusade till bilen och gasade iväg. Stabilt.

Övrigt: Jag vet inte riktigt om det är värt att utsätta mig för samma situation igen för det var inte helt ok. Kände mig inte riktigt bekväm i läget om man säger så. Jag hade svårt att tagga till att dansa till kass musik, huttrandes med jacka och skåda fula par hånglandes här och där. Men det var samtidigt otroligt komiskt att se. Kändes lite som en film. De andra verkar ju tycka att det här är hur kul som helst och det tycker man säkert om man är van vid det.

Slutet av kvällen lättade upp misären lite, det är trots allt en upplevelse i sig att prata med skolans kiwikillar. På bilden skådar ni Jamie och en noobie med våra bestfriends armband. Han är rolig.

5 kommentarer: