Första "dagen" i New Zealand

Seriöst, vad jag suger på att ändra dygnsrytm. Nu är klockan över två på natten här och jag sov till kl 4 på eftermiddagen. Jag har ett vagt minne av att Sonja, min värdmamma, ropade på mig 7 imorse och sa: Julia, breakfast if you want! Mitt svar till henne gick tydligen inte att tydas. Men nu är jag i alla fall här i Dunedin, känns riktigt härligt men konstigt.. Och KALLT! I och för sig har jag inte gått utanför dörren än, känns lite skumt att jag inte vet vart jag är, men det blev kolmörkt kl 6 så det var ingen stor idé.

Min första dag har tillbringats med Caz, en japanare som ska bo här ett år och en Thailändsk man som jag inte kommer ihåg vad han heter. Han åker i alla fall hem imorgon och då ska jag få mitt riktiga rum. Nu sover jag i Robin och Sonjas rum och dom sover hos någon av deras föräldrar. Stabilt att jag kickat ut dom...

Men i alla fall, Caz och thaimannen lagade mat i över 4 timmar och jag satt och höll sällskap. Har typ suttit hela dagen, men man är ju så van med det nu efter den oerhört långa resan. Fick chocken när jag hörde att flyget från London till Sidney skulle ta över 20 h, min koll var inte så bra innan resan. Men den gick oväntat bra faktiskt, mådde bara röven sista flygresan till Dunedin. Reste sammanlagt 48 h. Tabben var att Robin och Sonja inte ens var på flygplatsen när jag kom, ändå en stabil start. Men dom hade tydligen fått fel tid eller något sånt.

Haha random blandning är det i alla fall, jag, en japan och thailändare som chillar och försöker förstå varandra. Känner mig riktigt bra på engelska efter jag pratat med dom, as bra att få upp självfötroendet och styla med massa ord som inte dom kan haha. Så ikväll åt vi avskedsmiddag eftersom thailändaren åker, han gjorde hur mycket mat som helst. Tom Yam kong eller vad det heter. Caz verkar väldigt trevlig, lite tyst i början men nu försöker han verkligen prata och sånt. Han spelar i ett Japanskt band, alternativ rock, som han showat off lite med, asroliga! Svårt att ta japaner helt seriöst. Förövrigt har han hur bred musiksmak som helst och har massa bra musik som jag aldrig hört om. Så känns riktigt kul att lära känna en Japanare, inte varje tillfälle man gör det liksom.

På måndag börjar jag skolan, ska bli riktigt intressant att se hur alla ungdomar ser ut och är här. Jag får väl hoppas på det bästa. Sonja trodde inte att jag behövde skoluniform! Känns soft i så fall, känns lite svårt att försöka vara seriös i en kjol ner till knäna osv. Men det är väl så man passar in här.

Intrycket av Robin och Sonja är hittills bra, men dom har jobbat så har inte varit med dom så mycket. Båda verkar chilla, skämtar, är öppna och svär.
Nu borde jag sova. Måste bara tillägga igen att det är SVINIGT kallt! Jag sover med typ tre duntäcken. Dom har lite dålig ekonomi så dom sparar på elen. Så toaletten, duschrummet och rummet jag sover i är iskalla. Seriöst så frossade jag igår innan jag skulle gå in i duschen, ingen höjdare. Men har ett elelement här inne nu, fast är tvungen att stänga av det innan jag går och lägger mig, haha, vilket jag måste göra nu.

Godnatt! Ni konstiga Sverige bor tycker väl att jag är dum i huvudet när ni läser det här nu, men det finns faktikst något som heter tidskillnad. Nej nu är klockan snart 3, det går lite över styr.