Biter ihop

Att argumentera med STS är som att försöka slå hål i en stenvägg. Att bli så djupt förödmjukad och överkörd av vuxna människor när man behöver hjälpen som mest känns ungefär som att bli överkörd av en truck lastbil. Att gå hem till ett mardrömshus känns som att vara ett mobboffer i skolan men ändå alltid pallra sig dit. Att bli så känslomässigt sårad gör nästan lika ont som att förlora någon nära. Skillnaden är bara att jag inte behöver leva med konsekvenserna under en längre period. Tio dagar kvar, sedan drar jag härifrån för gott. När jag står där klockan 10 på morgonen vid incheckningen innan flyget avgår till Christchurch kommer jag förmodligen känna mig som en gissla som just blivit frisläppt från fängelset. Obeskrivligt.

Igår mötte jag min värdmor öga mot öga för första gången på fem dagar. Håller jag det intervallet betyder det att jag enbart behöver se henne en gång till i hela mitt liv. Hon är inte bara den mest obehagliga, instabila och förskräckliga kvinnan jag någonsin träffat, utan även den med den värsta tänkbara personligheten. Dessutom jobbar hon som nanni, stackars små liv. Hennes beteende har varit och är oacceptabelt och jag har inte fått ett enda litet förlåt för det. Det gör det bara ännu värre att han låtsats som att allt är som vanligt.
Idag hörde jag om en tysk utbytesstudent i USA som nyligen flyttat från en förfärlig familjesituation. Hon fick nämligen se värdpappan slå värdmamman med ett bälte och även bitchslappa hans femåriga dotter en gång. Självklart ringde hon sin kontaktperson och det fick värdpappan reda på vid ett senare tillfälle. Därmed slog han henne också. Nu är hon ute ur djävulskapet. Utbytesstudentsvärlden fungerar som ett lotteri. Man kan få det hur underbart som helst, och det är just därför man åker iväg. Men det är fan ett säkrare kort att åka iväg med en beredskap av att det kan bli ett helvete. Som utbytesstudent befinner man sig i en otroligt utsatt position där inte ens ett tryggt och hälsosamt boende är garanterat, riktigt skrämmande.

Idag efter skolan hängde jag med lite utbytesstudenter och sedan spenderade jag kvällen i Caz studioroom med Sun och Kevin, nya innestället. Riktigt fint och det är en otrolig befrielse för honom att efter tre månader i galenskapen flytta dit. Mycket trevliga flatmates och jag är övertygad om att Caz kommer att stortrivas där. Tydligen har jag fått en "9 o clock weekday rule" nu såhär efter två månader, och tydligen har jag vetat om det hela tiden, så jag var illa tvungen att åka hem vid den tiden. Kärringens ord dunkar i mitt huvud "You better stick to the rules Julia!"

Nattinatt