Rutten håla

Hjärtat slår i turbo och fingrarna darrar i skrivande stund. Taket jag bor under nu är skakigare än någonsin, då pratar jag allvar. Caz berättade i måndags för vår värdpappa att han ska flytta ut härifrån redan nästa vecka, sedan dess har inte älskade värdmamman pratat med varken mig eller Caz. I och för sig har vi inte varit hemma så mycket, men stämningen i luften går inte att gå miste om när vi väl är. Idag har vi varit ensamma hemma under eftermiddagen och bestämde oss för att handla och göra egen middag. Som alltid när vi har andra middagsplaner meddelade Caz detta till henne i god tid, men det hade hon tydligen inte sett fören nu, en kvart sedan, då hon kom instormande i huset och plötsligt stod utanför min dörr. Här är konversationen:

"Hi, Julia have you already had tea?" (klockan är halv 8 + riktigt obehagligt tonläge)
"Yes, Caz and I have already eaten, he sent you a text about that." (Jag försöker låta lite upplyftande)
"No, I didn't see that until now. It's very rude of you not telling me. Did you eat in town or what?"
"But he text you, right? No, we bought food and made our own."
"It's not good enough, it's very rude not letting me know, but, ok." (Slängde igen köksdörren efter sig med mig sittandes i chock.)

Vågar inte röra på mig. Direkt efter öppnade hon dörren igen, jag hörde inte riktigt vad hon slängde ut sig för det var förjävla hastigt, men något i stil med "And yeah, one cat is missing too!" Och sedan en dörrsmäll till. Jag har två veckor kvar i det här huset och Caz flyttar på måndag. Det här håller inte, kvinnan är galen. Hon är full av aggritioner och hennes beteende är uppenbarligen mer okontrollerat än någonsin, obehagligt och otryggt. Hjälp? Hur fan tror hon att jag ställer mig till att bo kvar här när hon agerar så?

Det var inte första hjärtklappningen för dagen, när jag kom hem från skolan väntade en big surprise i mailinkorgen, jag har nämligen fått besked om att en värdfamilj kan ta emot mig i Wellington! Fick bilder och hela kittet, verkar enormt mycket behagligare än min nuvarande position. Värdföräldrarna heter Soklim (52 årig thailändsk kvinna) och Roger med hela 66 år i skinnet, de ser väldigt snälla ut på kortet. Lite närmare beskrivningar:

- Leisure Activities: Outdoor activities, sea coastline diving, cooking, beach
walking, gardening

-Large 6 bedroom house with pleasant garden and decks with a BBQ area.

-Your room: Large, comfortable room with single bed, writing desk, lamp, TV, dresser, chair and small table. (LYX)

Jag blir ivrig av tanken att jag faktiskt ska flytta, nervöst men mest en oerhörd lättnad. Största skräcken är väl att jag ska hamna i en mardrömsfamilj igen, men nu har jag i alla fall erfarenhet av det.

Det tredje hjärtturbot kom då min mobil ringde och min områdesrepresentant var i luren. Jag hörde själv hur min röst skakade och hur engelskaorden bara svamlade, men samtalet gick smärtfritt, han ville bara kolla att jag hade fått mailet och sade att jag skulle boka flygbiljett till Wellington. Han pratar så fort så man efteråt står helt häpen och grunnar över om man verkligen har pratat med honom eller inte. Jag funderar över om jag ska ringa honom imorgon och berätta om dagens insident, att bo här är fan farligt.

Tycker att ni alla ska tänka på mig lite extra just nu och skänka mig massvis med kärlek.