Freaky Friday

Tog en ledig dag från skolan idag, vet inte riktigt om det skulle vara korrekt av mig att försöka imponera med min coolhet och säga att jag skolkade, för jag mådde faktiskt inte prima och det är alltid en god anledning. När ens psykiska/fysiska hälsa står på spel tycker jag helt klart att man förtjänar en ledig dag med gott samvete. Den metoden kör jag på, så se och lär mina kära vänner så slipper ni gå i väggen. Det uppstod dock en jobbig situation då jag vid förmiddagskvisten skulle gå ut från huset men hörde skräckstämman och King Kong kliven utanför rumsdörren. Jag kände mig lite som en gissla som ville smita ut från fängelset. Eller en busig flicka som ville sno en kaka från köket men där en bulldog stod och vaktade skafferiet. Med ihopsamlade krafter klev jag ut från rummet och den enda konversationen blev "Do you need any washing?" Jag: "No". Sedan off to go, free all day.

Jag lider av spänningshuvudvärk nuförtiden och det är lite betyngande. Därför sitter det inte helt fel med två dagars ledighet framför mig. Idag spenderade jag eftermiddagen tillsammans med Jens, min vän från Sverige. Det är riktigt befriande och avkopplande att få prata svenska, modersmålet lättar liksom på trycket. Det är frustrerande när inte de rätta, molande engelskaorden finns i ens ordförråd eller pluppar upp i ens hjärna när man verkligen behöver dem. Men med 8 månader till i detta engelsktalande land så kommer det nog bara flyta på mer och mer hela tiden. Älskar att prata engelska, speciellt med asiater eftersom de tror att det är mitt modersmål och står helt häpna när jag säger "No, we talk swedish in Sweden". I kontrast till detta frågade en sur busschaufför för några dagar sedan "Where are you from?" Efter att jag hade sagt ett ord, "Octagon". Gött å va turist.

Vid fyra tiden tog jag, Caz och Sanae bussen hem till hennes värdhus, ni vet där förra helgens Dumpling Party ägde rum. Vi lagade jättegod middag, hemmagjorda hamburgare, japansk tempura och soppa. Senare kom Sanaes värdföräldrar hem, helt underbara. Vi tittade på tv och det är otroligt vad man uppskattar program som Top Model när man typ inte sett på tv på två månader, lättsam underhållning. Det är så hemtrevlig atmosfär i huset och tyvärr har jag inte fått uppleva den känslan här i down under än. Att kunna sitta sådär relaxad i ett vardagsrum tillsammans med sina familjemedlemmar existerar inte. Förhoppningsvis i framtiden, jag har i alla fall en riktigt positiv känsla inom mig om min nya värdfamilj och hoppas på att det blir underbart.

Nu måste jag sova och ladda för morgondagen, ska nämligen ge mig ut på en sex timmars lång hike upp för ett berg, härligt att få känna sig som en hurtbulle igen.