Dagsanalys

Den här morgonen vaknade jag till ett ovanligt kallt rum. Det beror på att de Nya Zeeländska husisoleringarna är värdelösa. Under vintern tränger sig kylan in i husen lätt som en plätt och under sommaren får man istället stå ut med att bo i ett växthus. Ingen balans, mycket opraktiskt. Utomhustermoteren visade minusgrader imorse. Motvilligt men tappert pallrade jag mig iväg till skolan med vinterjackan pådragen, det kändes lite depp men ibland måste man offra sig för att inte utsätta sig själv för onödig kyla. Under min eftermiddagspromenad på väg hem började det plötsligt hagla, men sedan smög sig dagssolen fram. Nu för stunden sitter jag här i sängen och huttrar med min trogne vän vid min sida; oljeelementet. Visst, våren är här, men kvällarna är fortfarande en pers. Vädret är en riktig lustigkurre. Jahapp, då var dagens väderrapport över.

Nämnvärda skolregler:

- Rastklockan ringer alltid när lektionerna börjar och slutar, precis som på mellanstadiet. Man får aldrig gå ifrån lektionen innan klockan ringer. Har man arbetat flitigt och blivit klar lite tidigare så har man gjort det i onödan, man får inte ens lämna skolbyggnaden om läraren avslutar lektionen tidigare.

- Year 7-12 måste bära skoluniform, ha svarta skor, ha en viss färg på jackan (tror att de får välja mellan svart och röd), vara utan piercingar, örhängen, halsband och även nagellack. Alltså, inget utstickande överhuvudtaget. Vi som är Year 13 får istället se ut som vad fan som helst, det är till och med ok med hål i brallorna så att kalsongerna syns. Man känner sig alltså extremt vuxen när man står där med sina knallblåa skor och tittar ned på de stackars små liven. Ålderskillnaden blir även extra tydlig i mixklasser då Year 13 får behålla jackan på medan resterande alltid måste ta av sig. Så länge det inte drabbar mig är jag nöjd, men lite fel känns det.

- Mobiler är strikt förbjudet. Får läraren syn på en snikande elev har de rätt att ta mobilen och behålla den, några dagar tror jag. Vissa lärare är såklart mer chillade än andra. På engelskalektionerna sitter till exempel alla med Ipod, tjöter och slappar. Det har blivit mitt favoritämne på sistone.


För några dagar sedan gick min värdmor för långt igen. Min dörr stod på glänt och ute i köket hörde jag henne fråga ut Caz om det var något mer mellan oss än bara vänskap. Jag kände bara hur stel situationen blev när hon hysteriskt frågade om frågan tre gånger eftersom hon bemötte en stum och förvirrad Caz som inte ens förstod någonting, hon är sämst på att anpassa sina formuleringar. Hennes tjutiga tonfall, onaturliga och överspända ansiktsuttryck och hela hennes aura gör det hela bara värre. Varje litet samtal med henne är en kraftansträngning. Det är heller inte första gången jag hör henne fråga detta, och det samma gäller många andra ämnen. Min flytt är ett bra exempel. Hon säger hela tiden "Yeah, but your not moving because of us, right? It's only the school, I understand." Obehaglig sits eftersom hon inte lämnar något som helst utrymme för mig att tala sanning. Jag har berättat för mina värdföräldrar att jag inte har känt mig bekväm här, stressig atmosfär osv. Men hon verkar ha glömt bort det helt och hållet, saker bara passerar hennes hjärna hela tiden. Sjuk människa söker hjälp. Jag skulle vilja skicka iväg henne på spa, eller psykhem. Hm?